Happy anniversary... ME!

Det slog mig precis att jag har två-årsjubileum för den här bloggen den här månaden. Grattis till mig!

Ni som läser och följer min blogg regelbundet och dessutom kommenterar, sprid länken till andra för jag tror och hoppas att många vill läsa det jag skriver här och få sig en tankeställare eller två. Det är min önskan i alla fall.

Tack för visat intresse och håll intresset vid liv så lovar jag att hålla bloggen vid liv.

Tack tack!

Lagom är bäst?

Vad har hänt med "lagom"? Och med lagom menar jag inte ordet utan meningen av ordet. Allt skulle ju vara lagom förr. Lagom motion, lagom mycket mat på tallriken, lagom mycket smör på mackan, lagom, lagom, lagom. Idag känns det som att allt ska vara mycket, mest och ännu mer.

Allting man köper kommer i "Supersize" eller "Mega size". "Mer för pengarna", känns det igen? "Störst går först!", "Den som har mest prylar när han dör vinner!". Visst, jag erkänner att killar är tävlingsinriktade och ska vara störst, bäst och vackrast i sina respektive kompisgäng. Alfahannen dominerar och ska därför vara den som kan allt, vet allt och klarar allt. Men var kommer denna fixering vid att vara bäst ifrån? Var vände det? Och framför allt när, hur och varför? Någonting som tål att tänkas på!

RSS 2.0