Inglourious Bastard

Jag hatar telefonköer. Speciellt när man suttit i dom i en halvtimme utan svar. Ringde Connex idag för att få bekräfelse på en biljettbokning. Fick sitta 35 minuter i telefonkö, innan någon idiot på kundtjänst bestämmer sig för att koppla ner mitt samtal. Förbannade jävla översittare! Tror fan att dom sitter och väljer ut random personer att koppla bort bara för att jävlas. Hur som helst så var jag ju självklart tvungen att ringa upp igen. Tror ni inte att dom svarar direkt den här gången. Väluppfostrad som jag är så nämnde jag ingenting om det till damen i andra änden, det kunde ju varit vem som helst som kopplat bort mig men det var svårt att hålla sig kan jag tala om. Hur fan ska man ta ett företag på allvar när dom kopplar bort en efter en halvtimme i telefonkö. "Äsch, dom har väntat så länge så dom har säkert lagt på ändå.". Jo, just det. Jag är övertygad om att dom har någon form av system för att se vem som väntat längst och om dessa fortfarande är kvar på linjen eller inte. Gå då för fan efter det systemet och hitta inte på egna. Jävla retards! Men det värsta är när man får sitta i telefonkö, och efter man kommit fram och uppgett sitt ärende får sitta i ännu en telefonkö för att dom man först pratat måste koppla vidare till den avdelning som ansvarar för just det området vilket ärendet gällde. Gör för fan som vårdcentralerna gör. Skaffa en spökröst som via knapparna på telefonen registrerar person- och- telefonnummer och ringer upp när det är min tur.

Jaha, då sitter man här och vältrar sig i självömkan. Personalfest i torsdags, jävligt roligt, gratis dricka och sommaraktiviteter. Men såhär i efterhand hade jag nog hellre sluppit, för SATAN vad ont jag har i kroppen. Festen började med middag, dricka, glada arbetskamrater och bra väder. So far, so good. Efter middagen blev det brännboll på konstgräsplan, och här är varningstecken nummer ett. Spela brännboll på konstgräs med alkohol i kroppen, ingen bra idé. En timme och lite mer alkohol senare var det dags för Volleyboll, på sand, utan nät, med en full domare och tillförordnat nät. Här har vi varningstecken nummer två. Sand, öl, fulla människor och avsevärt försämrad motorik och synförmåga, ingen bra idé. Bollar i ansiktet, tappade ölflaskor med resultatet sandfyllda ölflaskor efter upplockning och oviljan att ställa ifrån sig sagda ölflaskor. Fan vad det är lätt att vara efterklok! Blir faktiskt lite irriterad på mig själv som inte klev av det där med sport i det tillståndet, för såhär med facit i hand så hade en vanlig gammal hederlig bakfylla varit bättre.

Nog är det jävligt märkligt. Saker går aldrig tillbaka in i kartongen på samma sätt som dom kom ut. Antingen är kartongen på tok för stor eller alldeles för liten. Hur fan kommer det sig? Som att förpackningen skulle ha krympt på något mystiskt sätt. Man försöker med alla medel man har till förfogande för att stoppa in vad det nu kan vara i emballaget men inte fan blir det som när man köpte den och packade upp den ur kartongen. Där sitter man och kliar sig flintskallig för att kartongen inte går att stänga igen och när man väl får igen den så går kartongjäveln sönder. Hur fan är detta möjligt? Produkten ska fan inte tillbaka in i kartongen när den väl har kommit därifrån verkar det som.

Återigen stör jag mig på någonting telefonrelaterat. När jag pratar med någon på telefon så förväntar jag mig att den personen ska ägna sin uppmärksamhet till telefonsamtalet och inte någonting annat. Pratar man i telefon så pratar man i telefon! Punkt. Jag hade ett telefonsamtal för en stund sedan (du vet vem du är) och det var inte telefonsamtalet som den här personen koncentrerade sig på utan på någonting helt annat och då är det jag som ringt henne dessutom. Ringer någon mig bryr jag mig inte speciellt om vad människan i andra änden gör, det är deras pengar som går åt (om man inte skulle råka ringa gratis, vilket jag inte gjorde i detta fallet), inte mina. Om jag ska betala för att ringa så "kräver" jag 100% uppmärksamhet i örat. Visst, jag kan lägga på när jag vill men jag är uppfostrad till att vara artig. Man lägger inte på i någon annans öra. Paradox?! javisst men pratar man i telefon så pratar man i telefon för helvete.

Gud förbannat vad less jag blir på människor som kommer fram till mig och ska berätta vad jag ska göra och inte göra. Som nu inatt. Jag sopsorterar, jag cyklar till jobbet, jag handlar ekologiskt (ibland), jag gör kort sagt mitt för att skapa en bättre miljö. Med det sagt så anser jag att jag är berättigad till att ta några extra pappersservetter när jag äter på en hamburgerrestaurang, men inte fan hindrar det er miljörättsaktivister att komma fram till mig och spy galla om att det är dåligt för miljön att ta så många servetter. Håll käften! jävla muppar. Skaffa er lite jävla bakgrundsinformation först, innan ni tar saker i era egna händer och läxar upp oss "vanliga" människor om vad som är rätt och fel. Det man ger får man igen och det är en fras som jag lever mitt liv efter. Därför tar jag några extra servetter när jag äter ute. Dom jag inte använder plockar jag dessutom på mig och tar hem och använder vid ett annat tillfälle. Så tala inte om för mig vad som är bra eller dåligt för miljön, för jag drar fan mitt strå till stacken.

Vad är det med er tjejer och inte kunna ta komplimanger? Antingen blir ni arga för att vi tydligen ljuger eller så tror ni att vi skämtar och börjar skratta. Jag förstår att ni är självkritiska, det är vi killar också men herregud, det måste ju finnas en gräns. Väger man ett kilo för mycket är man för fet. Har man en finne i ansiktet är man för ful. Var kommer all denna självfixering ifrån? Reklam? Tv? Internet? Jag förespråkar naturlighet och autencitet. Inte fan vill jag någon botoxad, silikonfylld, lyft reklampelare till flickvän, det kan jag lova. Det finns ett jävligt bra citat från en film som jag inte kommer ihåg i skrivandes stund som lyder "I'd rather be a real nobody, than a fake somebody" som jag tycker att alla ska anamma och rätta sig efter.